Det svenska 2010-talet blev ett märkligt decennium, präglat av i synnerhet historiskt låga räntor – till och med fem år av negativ ränta perioden 2015–2020. En direkt följd av detta var den största byggboomen för lägenheter sedan miljonprogrammet ett halvt sekel tidigare. En annan följd var att landets BRF:er fick bättre ekonomi, vilket inte sällan användes till att sänka årsavgifterna – något som på kort sikt framstod som attraktivt för många boende, men i praktiken bröt mot den lagstadgade självkostnadsprincipen.
Vi befinner oss nu i ett 2020-tal, som innebär alltmer utmanande omständigheter att hantera för en BRF-styrelse. Den gemensamma nämnaren stavas högre driftkostnader i form av el, värme, vatten, förvaltning och inte minst räntor på fastighetslån. Den vanligaste lösningen på problemet är att bara instinktivt höja föreningens avgifter – för att undvika kritiskt stora förluster.
Denna lösning är dock sällan grundad i en rationell analys av en sammantagen problemformulering, och leder dessutom till en sänkning av lägenheternas samlade värde. Det är här som BRFIQ kommer in i bilden genom en så kallad Second Opinion på föreningens ekonomiska hälsotillstånd. Denna översiktliga analys syftar å ena sidan till att stresstesta de gemensamt ägda fastighetstillgångarna, för att pröva om de bär sina egna kostnader – å andra sidan till att identifiera vilka kostnader och intäkter som behöver ytterligare konkurrensutsättning eller utredning.
Med en sådan Second Opinion-analys på plats, som övergripande identifierar de ekonomiska problemen och framför allt de tillgängliga lösningsalternativen, är det sedan möjligt att diskutera vilka åtgärder som bäst och mest effektivt löser problemen. Detta för att i det längsta undvika onödiga avgiftsökningar – som sänker värdet på föreningens fastighet, dess lägenheter och därmed även medlemmarnas insatskapital.